Archive for Resor

Mosnörderi kan vara en lisa för själen

http://grandprix63.blogspot.se/2012/04/kalvhagen-i-lindesberg.html

Resan som började i Stockholm, en kall höstmorgon, är snart till ända. Snart är de framme i Torsby och snart når den första plastgaffeln med mos smaklökarna hos de förväntansfulla resenärerna. Hur ska det smaka? Kommer det vara lika bra som de förställt sig? Men först är det dags för en avslutningsfest med likasinnade. Ni har säker alla varit på en och annan avslutningskonferens. Rader av workshops, resultatmatriser och mingel på mingel i dagarna två.

Vårt gäng hade ett kort stopp i Karlskoga och stötte då ihop med ett gäng raggare och ganska snabbt hade mos kommit på tal. Det ena ledde till det andra och helt plötsligt hade de planerat in en festlighet tillsammans. De här mosgillarna, de likasinnade, hörde hemma i Sunne, enstaka mil från Torsby, så det bestämdes att festen skulle hållas där.

Att träffa likasinnade är ibland en lisa för själen och både genom att se fram emot festligheterna och möjligheterna till timmar av mosnörderi gjorde att sällskapet blev på gott humör. Resan blev med en mer betydelsefull och en tydligare del av ett sammanhang.

Så se till att träffa likasinnade i samma utsträckning som ni träffar tvivlare. Det håller er glada och utmanade till att göra er bästa.

Nästa.

Torget i Torsby.

Posted in Projekt, Projektutveckling, Resor, Storytelling | Leave a comment

Det står väl journalister längs vägen?

Nu när bilen rullar in i Värmland börjar det bli dags att berätta den historia som är er, den som ni skapat tillsammans och vad kan väl passa bättre än att berätta den när ni far genom ett landskap som är som gjort för sagor och berättarkonst.

Dessutom, med endast några få mil kvar till slutmålet så är det väl på tiden att ni ser till att annonsera er ankomst. Ni har ju inte rest hela vägen till Värmlands norra delar för att stillsamt rulla in på tvåans växel och äta varsin mosbricka i fullkomlig stillhet. Nej, ert engagemang för mos, era äventyr längs vägen och er triumf vid resans mål ska inte passera omärkt förbi, vare sig de som befinner sig i Torsby den här hösten eller resten av folket.

Ni ska berätta er story och en story ska med finess framföras.

Finess i projektsammanhang handlar oftast om att fylla efterfrågade mål, målgruppsanalyser och aktiviteter med det där lilla extra innehållet. Det som gör storyn till er och inte baserad på vilken kommunikationsplan som helst som ni kan finna genom att Googla orden – “kommunikationsplan+exempel”. Och finessen ligger också i att ni som berättare levererar med inlevelse. Att det syns i såväl text som i bildmaterial att ni gillar det ni gör. Så att det blir fullkomligt omöjligt att inte omedelbart äta en bricka med mos eller att kasta sig in i en bil mot de mål som ligger närmast dem som hör er. Det som får dem att vilja ge sig ut på en resa. Självklart, hade vårt gäng med sig en färdig plan i bakluckan innan det bar iväg. För den är lika självklar att ha med sig ut på färden som en bunt papper, favoritpennor och bilnycklar.

Men det här med målgrupp och mål för kommunikationsplanen kan va knepigt att få till. Men svaren återfinns i frågorna som rör vem ska intressera sig för er resa och vad vill ni förmedla till dem och varför. Målen med er kommunikation, alltså vad vill ni ska ha skett när ni har berättat färdigt är intimt sammankopplade med målgruppen. För det är ju hos dem som en stor av den verkliga förändringen ligger. Det är dem ni vill påverka. Är det hänförelse och ett ökat intresse för mos ni är ute efter, ja då kanske ni ska göra historien om mos och sökandet efter det perfekta moset berättarvänlig, levande och som så många andra använda er av storytelling som verktyg för er berättelse. Det finns så mycket att skriva om storytelling så det får bli ett eget inlägg framöver men det skulle fungera perfekt som ämne för storytelling. Moset alltså. Och är målgruppen värmlänningar så passar det nog än bättre.

För, värmlänninger di kan ett å annet om sager å historier, dä va ju härifrå Selma köm på att enn litten pöjk skulle sitte på e gås och flyge övver hela lanne. Dä ä nått alle kömmer ihåg dä. Så gör ni er berättelse till en historia som inte bara de som gillar mos kommer ihåg utan som även kan fascinera dem som aldrig bott i närheten av en korvkiosk. Som människor över hela landet fascinerades av landskap som de aldrig besökt, i Lagerlöfs berättelse.

Och nej, det står inga journalister längs Europaväg 45 som rubriken frågar, det är helt upp till gänget i bilen att ringa upp tidningar, radiokanaler, tv och diverse bloggare beroende på vilka kanaler som de tycker passar bäst för att nå målgruppen. Alla vet ju att P4 skvalar i nästan varje stuga i Värmland så ett samtal till radion är ett måste. Och kanske kan radion hinna med göra två inslag innan Torsby? För att liksom bygga upp spänningen lite.

Så se nu till att bygga er historia, att sprida den målmedvetet och att addera glädje, då lovar jag att det kommer finnas ett gäng som möter upp er på torget när ni är framme och att ni kommer att bli omtalade för er resa.

Posted in Projekt, Projektutveckling, Resor, Storytelling | Leave a comment

Att resa tillsammans med andra

Ibland blir det inte som det först var tänkt. Vi skulle redan ha kommit fram till målet för resan men livet kom emellan. Som det ska. Ett kort stopp för återhämtning och några baljor te senare är nu är jag tillbaka för att lotsa er vidare. För vi ska nå Torsby innan snön gör marken vit och innan gatorna i centrum fylls av trikåklädda skidåkare med tunnelseende. Det lovar jag er.

Hur var det nu? Visst hade vi tackat oss själva för att vi hade lagt de där timmarna på att få fram en ordentlig riskanalys den där sensommardagen då alla andra verkade sluta tidigare än er för att skynda hem till grillen och det förmarinerade köttet? Den riskanalys som gjorde att den annalkande krisen avvärjdes med några extra varv i rondellen och räddade ert projekt.

Bra, då drar vi vidare.

Om ni inte reflekterat över det innan så blev krisen i rondellen en viktig påminnelse om att ni reser tillsammans med andra. Att ni ju har valt att resa tillsammans med andra. Att varje mil ni tillryggalägger tillsammans görs i gemenskap. Att varje val som ska göras under resans gång ska ske i samförstånd. Att varje mål ni når och de effekter som er resa för med sig delas av er allihop. Att er allians är er samlade styrka.

Men som alla allianser så kommer den också att sättas på prov, flera gånger, under resans alla mil. Som till exempel när den majestätiska Kungsängsbron skymtar utanför bilfönstret och er medpassagerare får svindel inför uppgiften att nå Torsby och genast vill ringa hem och kolla om det verkligen var en så bra idé att sätta sig i en bil mot Torsby med er andra. Eller när anrika golfklubben Bro Hof närmare sig på vänster sida och en av era medresenärer lockas av andra spännande rundor än de som komma skall under er gemensamma resa, ja då är det dags att påminna hela sällskapet om kärna till varför ni gett er ut tillsammans och vad ni har åtagit er att gemensamt slutföra.

Rollfördelningen, eller om ni så vill ansvarsfördelningen, mellan er är därför inget som ni ska se lätt på. Den kommer att göra er resa så mycket lättare. Se därför till att snabbt som ögat, gärna innan bilen rullat ut ifrån parkeringen, att ta reda på vad det är som lockar med resan till Torsby hos var och en av er. Då menar jag inte den diskussion som ni hade när ni listade smarta mål och skrev byråkratisk text utan den diskussion som tenderar vara lite mer informell, men o så viktig, och som snarare sker vid kaffeautomaten i korridoren än vid ett konferensbord.

Det handlar om incitamenten till varför just ni ska företa resan tillsammans, för var och en av er. När ni klurat ut vad de är för just den här resan, och diskuterat er fram till att de är rimliga så kan ni använda det när ni fördelar uppgifterna mellan er. Alla kan ju inte hålla i ratten samtidigt. Alla kan inte läsa varsin karta. Alla kan inte ansvara för att ni får de stopp för att sträcka på benen som ni behöver för att komma fram glada till målet vid sjön Frykens norra strand.

Nej, utse en chaufför. Gör någon ansvarig för godiset (det ska ju räcka hela vägen fram, alternativt fyllas på där det utbudet är som bäst), gör någon ansvarig för spellistorna och sätt någon på att se till att ni inte missar den där luriga avfarten i Örebro.

Se till alla får säga sitt om vad de helst vill ansvara för, men handla med allvar. Om man finner ära i sitt uppdrag blir det så mycket bättre. En tydlig rollfördelning skapar trivsel och trivsel gör det så mycket lättare. Se till att ha trevligt medan ni reser, vad ni än gör. Det binder er samman och det som binder er samman som ett team återspeglas också i de resultat som ni når. Win, win, win som de säger i vår bransch.

Anländ nu Örebro som ett mer fulländat team och ta nu er tid att stanna upp. Det är dags för delsummering.

 

 

 

Posted in EU, Nätverk, Projektutveckling, Resor, Samverkan | Leave a comment

Ett par extra varv i rondellen

Kistas torn syns i bilens backspegel, det blev inget stopp, inget extra uttag av pengar. Ni kom vidare och styrde er kosa norrut. Men i ärlighetens namn så var det väl inte fullt så enkelt. Det blev faktiskt ett par extra varv i rondellen innan ni kunde köra vidare.

Tvivel, oro och osäkerhet inför vad ni ska åstadkomma tillsammans kan dyka upp när som helst under resan och drabba även den bäste planeraren. Då är det klokast att stanna upp, lägga en volt och ta några extra varv runt i rondellen för att redan ut oklarheter. Utan att tappa allt för mycket fart.

Problem är till för att lösas. Och det är i dessa lägen som ni har nytta av den där riskanalysen som ni knåpade ihop en onsdagskväll nere i stan, medan höstlöven virvlade utanför caféfönstret. Inte minst av en väl genomförd riskanalys. Det är den som säger er att de extra varven i rondellen är ett måste och vad ni vinner på det. Genom att vila i analysen, vet ni att det inte finns någon anledning till panik, varven utgör istället en del av resan, en del av mödan som kommer göra det hela värt det i slutet när ni står där och blickar ut över frykens norra ände med den rykande korvbrickan i handen.

Inget projekt är starkare än sin svagaste riskanalys, eller nått. Genom riskanalysen kan ni inte bara vårda er vänskap, er allians i bilen, utan även vårda er idé. Det är där ni listat alla tänkbara hinder som ni kan stöta på på er resa och redan innan ni gett er av bestämt vem som bär ansvaret för att lösa dem, en efter en.

På vår resa till Torsby finns det ett antal uppenbara hinder, lockelser, och klurigheter. De listar man ganska snabbt. Men de oväntade hindren kanske man behöver en extra påfyllning av tekannan för att kunna spåna fram. Så att även de kan tas med i beräkningarna. De extra tebladen kommer att vara värt det. För er idé, er resa ska ju bli verklighet.

Det är den värd. Det är ni värda.

Ta de extra varven i rondellen om ni känner att ni måste.

Men kom ihåg att inte släppa på gasen. Det är framåt ni ska.

Eller hur?

Fortsätt mot Torsby.

Posted in Nätverk, Projekt, Projektutveckling, Resor, Samverkan | Leave a comment

Håll i hatten, nu far vi

Syfte, kortsiktiga mål, övergripande mål, risker, förväntade kostnader, uppföljning, mätbara mål, relevanta mål, resultat, effekter, extern kommunikation, nyskapande aktiviteter – visst känner du igen dem. Begrepp som kan få vilken god idé som helst att förtvina. Men tro mig, det handlar bara hur om vi väljer att förhålla oss till dem.

Genom att ta er med på en resa från Stockholm till korvkioskmosets mecka Torsby tänkte jag ge er ett alternativt sätt att se på ert projekt och på alla de där begreppen. Ett sätt som förhoppningsvis ger ert projekt en starkare koppling till verkligheten och som kan få er att ha lite roligare under tiden ni befinner er i ert projekt. (Även om projektarbete i sig redan är skojigt.) Så nu far vi.

Håll i hatten i höstvindarna.

Nu drar vi västerut.

Stötdämparna knarrar lite när väskorna lastas i. Hm, ska det verkligen låta så? Nåja. De är ju ganska tunga. Bättre för mycket bagage än för lite, eller hur?

Vindrutetorkarna sveper bort nattens dagg från rutan. Det är kyligt men trängseln i bilen gör att ni snart får upp värmen. Och vem kan frysa en dag som denna. Det är ju dags att äntligen ge sig iväg på den sedan länge planerade resan mot Torsby. Den där plötsliga idén från syltkoket har nu blivit verklig och månader av förberedelser är till ändå. Nu är det bara att ge sig iväg.

Och se nu till att komma iväg. Målet finns ju därute. Packa inte om i hopp om att minska knarret. Rulla istället ut från parkeringen. För visst är det så att inte alla vågar låta sig svepas med i sitt projekt. Många projekt kommer faktiskt aldrig loss från det papper som de skrevs ned på, på grund av osäkerhet inför om man har fått med allt. Låt bilen rulla ned från backen och ut på E18.

Motstå även frestelsen att stanna redan i Spånga och hälsa på en vän som ni tror också kan vara intresserad av Torsby. Ni vet ju att de vänner som ni har med er är bra. Krångla inte till det med att bjuda in en annan. Ta er istället tid att lära känna ert resesällskap. Vad ser de fram emot mest under resan? Vilka stopp tycker de är allra viktigast? Vem vet, ni kanske finner att en av er tycker att ni borde rest för länge sedan och att nån annan fortfarande är tveksam till om målet verkligen är Torsby. Ovärderlig information för er fortsatta resa mot målet.

Och stanna inte till i Kista för ytterligare uttag av pengar. Även om det är lockande. Lita på er reskassa och att ni har räknat rätt. Klurar istället ut hur ni ska hushålla med de medel som ni har och fortsätt E18 framåt. Fokusera!

För resans första del handlar till stor del om att lita på sin resplan och att behålla fokus. Men också om att njuta. Att njuta av att ni är på väg. Er idé rullar faktiskt. Ni gjorde det.

Ni kom iväg.

Ni vågade.

Idén har lämnat pappret.

Norr om Kista.

 

Bild: Therese Mithander

Posted in Nätverk, Projekt, Projektutveckling, Resor | 2 Comments

Att resa tillsammans med sitt projekt

Det är svårt att innan det händer veta vad som kickar igång det hela. Det kan vara lukten av trycksvärta från morgontidningen på köksbordet, en plötslig tanken under ett löppass i närmaste skog eller när du står lutad över en gryta med kokande hallonsylt. Men vi vet alla när en alldeles briljant idé har landat i våra tankar och inom loppet av några sekunder fyllt upp hela vår tankeverksamhet med nyhetens behag.

Hjärtat slår lite snabbare och leendet hos de som fått en god idé är svårt att missa.

Varse sig det handlar om att du plötsligt vet vad det är som saknas i den där bolognesen som inte blev som du tänkt dig i söndags (Ja, jag vet, det blir mycket mat nu. Men jag kommer snart till min poäng) eller om du har lyckats lista ut hur vi ska komma åt problemet med övergödningen av Östersjön så sprider sig snabbt en lyckokänsla i kroppen och det börjar klia i fingrarna. Tangentbordet är för segt och stavelfelen är fler än vanligt för det viktigaste nu är att det går undan, att du får berätta om idén innan den flyr sin kos lika snabbt som den dök upp.

När du väl har gjort en snabb skiss, knackat ned huvuddragen i Times New Roman och ringt en vän som lika begeistrat som du snabbt börjar rabbla strategiska val och möjliga vägar framåt, då vet du att ni är på väg.

På väg mot ett nytt äventyr.

På väg ut på en ny resa.

Så för er som någon gång stått där med tummade biljetter i handen och med ett omisskännlig pirr i magen, för er kommer här en berättelse om en resa som jag vill att ni följer med på.

Och för er som slitit ert hår under sena kvällar framför ett tomt word-dokument i jakten på svaret på frågan vad det är som kan ses som hot mot ert projekt och vänt er till Google när de där mystiska delmålen som alla finansieringsinstitut vill att ni beskriver, inte automatiskt dyker upp, denna berättelse är till er.

Att resa tillsammans med sitt projekt..

..skiljer sig inte från andra resor. Ni ska ta er från en punkt till en annan och ha skoj under tiden. Och likt andra resor så bör ni stanna till då och då och njuta av utsikten där ni är just nu. Klappa varandra på axeln och le nöjt åt att ni kommit så här långt och att ni får förmånen att vara med om någonting nytt som får er och er organisation att växa och utvecklas. Se er omkring och över en god bit mat småprata om de där mindre bra valen ni gjorde i Västerås och se framåt mot nya utmaningar med värdefull erfarenhet i bagaget.

Men låt oss börja från början.

Följ med mig under veckan då jag ska ta er på en resa från vår huvudstad, Stockholm, till de värmländska skogarnas Torsby.

Ett helt vanligt projekt.

En helt vanlig resa.

I morgon far vi.

Foto: Therese Mithander

Posted in EU, Projekt, Projektutveckling, Resor | Leave a comment

2h Riga

Riga, vackra Riga. Beläget vid floden Daugava som för ett Star Wars-fan låter som den där planeten som Yoda spenderade sin exil på. Ni vet, när Skywalkers farkost landar i ett träsk. Men där slutar likheterna. Riga bjuder istället på mysiga gränder, förstklassiga arkitektoniska attraktioner, god mat och dryck samt en och annan vackert dekorerad stickad socka.

Den här veckan är Riga värd för det femtonde Baltic Development Forum Summit som, enligt programmet, lovar tre dagar av diskussioner om den nya verkligheten och de nya möjligheter som kommer med den. Schemat är som vanligt späckat med tal, värdefullt mingel och mat och mitt bästa råd är – ta vara på minglet, det är där spännande saker händer. Se det som din mest aktiva del i konferensen och passa på att vila fötterna under sessionerna inne i konferenslokalen. Sätt dig inte med dina kollegor, dig ser de ändå hela dagarna, välj någon annan samtalspartner och bordsgranne. Det kommer garanterat att ge utdelning senare.

Om du, men bara om (du är ju där för att konferera), får någon timme över mellan visa ord, mingel, sömn och avfärden hem och vill se något av Riga så har jag satt ihop några måsten som du hinner avverka på cirka 2 timmar.

2h Riga
Ät potatispannkakor på Lido, ta hissen upp i Sankt Peterskyrkans kyrktorn, fota en jugendstaty, prova Rigas blackbalsam i någon bar, se Black Heads house, köp ett par varma sockor på centralmarknaden för kylslagna sommarkvällar och beundra de vackra flyghangarerna från 30-talet när du ändå är där.

 

Mycket nöje i Riga, vänner!

 

Posted in Baltic Development Forum, EUSBSR, Lettland, Östersjöregionen, Resor | Leave a comment

Swedish Greys - a WordPress theme from Nordic Themepark.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: