Tag archives for Storytelling

Det står väl journalister längs vägen?

Nu när bilen rullar in i Värmland börjar det bli dags att berätta den historia som är er, den som ni skapat tillsammans och vad kan väl passa bättre än att berätta den när ni far genom ett landskap som är som gjort för sagor och berättarkonst.

Dessutom, med endast några få mil kvar till slutmålet så är det väl på tiden att ni ser till att annonsera er ankomst. Ni har ju inte rest hela vägen till Värmlands norra delar för att stillsamt rulla in på tvåans växel och äta varsin mosbricka i fullkomlig stillhet. Nej, ert engagemang för mos, era äventyr längs vägen och er triumf vid resans mål ska inte passera omärkt förbi, vare sig de som befinner sig i Torsby den här hösten eller resten av folket.

Ni ska berätta er story och en story ska med finess framföras.

Finess i projektsammanhang handlar oftast om att fylla efterfrågade mål, målgruppsanalyser och aktiviteter med det där lilla extra innehållet. Det som gör storyn till er och inte baserad på vilken kommunikationsplan som helst som ni kan finna genom att Googla orden – “kommunikationsplan+exempel”. Och finessen ligger också i att ni som berättare levererar med inlevelse. Att det syns i såväl text som i bildmaterial att ni gillar det ni gör. Så att det blir fullkomligt omöjligt att inte omedelbart äta en bricka med mos eller att kasta sig in i en bil mot de mål som ligger närmast dem som hör er. Det som får dem att vilja ge sig ut på en resa. Självklart, hade vårt gäng med sig en färdig plan i bakluckan innan det bar iväg. För den är lika självklar att ha med sig ut på färden som en bunt papper, favoritpennor och bilnycklar.

Men det här med målgrupp och mål för kommunikationsplanen kan va knepigt att få till. Men svaren återfinns i frågorna som rör vem ska intressera sig för er resa och vad vill ni förmedla till dem och varför. Målen med er kommunikation, alltså vad vill ni ska ha skett när ni har berättat färdigt är intimt sammankopplade med målgruppen. För det är ju hos dem som en stor av den verkliga förändringen ligger. Det är dem ni vill påverka. Är det hänförelse och ett ökat intresse för mos ni är ute efter, ja då kanske ni ska göra historien om mos och sökandet efter det perfekta moset berättarvänlig, levande och som så många andra använda er av storytelling som verktyg för er berättelse. Det finns så mycket att skriva om storytelling så det får bli ett eget inlägg framöver men det skulle fungera perfekt som ämne för storytelling. Moset alltså. Och är målgruppen värmlänningar så passar det nog än bättre.

För, värmlänninger di kan ett å annet om sager å historier, dä va ju härifrå Selma köm på att enn litten pöjk skulle sitte på e gås och flyge övver hela lanne. Dä ä nått alle kömmer ihåg dä. Så gör ni er berättelse till en historia som inte bara de som gillar mos kommer ihåg utan som även kan fascinera dem som aldrig bott i närheten av en korvkiosk. Som människor över hela landet fascinerades av landskap som de aldrig besökt, i Lagerlöfs berättelse.

Och nej, det står inga journalister längs Europaväg 45 som rubriken frågar, det är helt upp till gänget i bilen att ringa upp tidningar, radiokanaler, tv och diverse bloggare beroende på vilka kanaler som de tycker passar bäst för att nå målgruppen. Alla vet ju att P4 skvalar i nästan varje stuga i Värmland så ett samtal till radion är ett måste. Och kanske kan radion hinna med göra två inslag innan Torsby? För att liksom bygga upp spänningen lite.

Så se nu till att bygga er historia, att sprida den målmedvetet och att addera glädje, då lovar jag att det kommer finnas ett gäng som möter upp er på torget när ni är framme och att ni kommer att bli omtalade för er resa.

Posted in Projekt, Projektutveckling, Resor, Storytelling | Leave a comment

Håll i hatten, nu far vi

Syfte, kortsiktiga mål, övergripande mål, risker, förväntade kostnader, uppföljning, mätbara mål, relevanta mål, resultat, effekter, extern kommunikation, nyskapande aktiviteter – visst känner du igen dem. Begrepp som kan få vilken god idé som helst att förtvina. Men tro mig, det handlar bara hur om vi väljer att förhålla oss till dem.

Genom att ta er med på en resa från Stockholm till korvkioskmosets mecka Torsby tänkte jag ge er ett alternativt sätt att se på ert projekt och på alla de där begreppen. Ett sätt som förhoppningsvis ger ert projekt en starkare koppling till verkligheten och som kan få er att ha lite roligare under tiden ni befinner er i ert projekt. (Även om projektarbete i sig redan är skojigt.) Så nu far vi.

Håll i hatten i höstvindarna.

Nu drar vi västerut.

Stötdämparna knarrar lite när väskorna lastas i. Hm, ska det verkligen låta så? Nåja. De är ju ganska tunga. Bättre för mycket bagage än för lite, eller hur?

Vindrutetorkarna sveper bort nattens dagg från rutan. Det är kyligt men trängseln i bilen gör att ni snart får upp värmen. Och vem kan frysa en dag som denna. Det är ju dags att äntligen ge sig iväg på den sedan länge planerade resan mot Torsby. Den där plötsliga idén från syltkoket har nu blivit verklig och månader av förberedelser är till ändå. Nu är det bara att ge sig iväg.

Och se nu till att komma iväg. Målet finns ju därute. Packa inte om i hopp om att minska knarret. Rulla istället ut från parkeringen. För visst är det så att inte alla vågar låta sig svepas med i sitt projekt. Många projekt kommer faktiskt aldrig loss från det papper som de skrevs ned på, på grund av osäkerhet inför om man har fått med allt. Låt bilen rulla ned från backen och ut på E18.

Motstå även frestelsen att stanna redan i Spånga och hälsa på en vän som ni tror också kan vara intresserad av Torsby. Ni vet ju att de vänner som ni har med er är bra. Krångla inte till det med att bjuda in en annan. Ta er istället tid att lära känna ert resesällskap. Vad ser de fram emot mest under resan? Vilka stopp tycker de är allra viktigast? Vem vet, ni kanske finner att en av er tycker att ni borde rest för länge sedan och att nån annan fortfarande är tveksam till om målet verkligen är Torsby. Ovärderlig information för er fortsatta resa mot målet.

Och stanna inte till i Kista för ytterligare uttag av pengar. Även om det är lockande. Lita på er reskassa och att ni har räknat rätt. Klurar istället ut hur ni ska hushålla med de medel som ni har och fortsätt E18 framåt. Fokusera!

För resans första del handlar till stor del om att lita på sin resplan och att behålla fokus. Men också om att njuta. Att njuta av att ni är på väg. Er idé rullar faktiskt. Ni gjorde det.

Ni kom iväg.

Ni vågade.

Idén har lämnat pappret.

Norr om Kista.

 

Bild: Therese Mithander

Posted in Nätverk, Projekt, Projektutveckling, Resor | 2 Comments

Att resa tillsammans med sitt projekt

Det är svårt att innan det händer veta vad som kickar igång det hela. Det kan vara lukten av trycksvärta från morgontidningen på köksbordet, en plötslig tanken under ett löppass i närmaste skog eller när du står lutad över en gryta med kokande hallonsylt. Men vi vet alla när en alldeles briljant idé har landat i våra tankar och inom loppet av några sekunder fyllt upp hela vår tankeverksamhet med nyhetens behag.

Hjärtat slår lite snabbare och leendet hos de som fått en god idé är svårt att missa.

Varse sig det handlar om att du plötsligt vet vad det är som saknas i den där bolognesen som inte blev som du tänkt dig i söndags (Ja, jag vet, det blir mycket mat nu. Men jag kommer snart till min poäng) eller om du har lyckats lista ut hur vi ska komma åt problemet med övergödningen av Östersjön så sprider sig snabbt en lyckokänsla i kroppen och det börjar klia i fingrarna. Tangentbordet är för segt och stavelfelen är fler än vanligt för det viktigaste nu är att det går undan, att du får berätta om idén innan den flyr sin kos lika snabbt som den dök upp.

När du väl har gjort en snabb skiss, knackat ned huvuddragen i Times New Roman och ringt en vän som lika begeistrat som du snabbt börjar rabbla strategiska val och möjliga vägar framåt, då vet du att ni är på väg.

På väg mot ett nytt äventyr.

På väg ut på en ny resa.

Så för er som någon gång stått där med tummade biljetter i handen och med ett omisskännlig pirr i magen, för er kommer här en berättelse om en resa som jag vill att ni följer med på.

Och för er som slitit ert hår under sena kvällar framför ett tomt word-dokument i jakten på svaret på frågan vad det är som kan ses som hot mot ert projekt och vänt er till Google när de där mystiska delmålen som alla finansieringsinstitut vill att ni beskriver, inte automatiskt dyker upp, denna berättelse är till er.

Att resa tillsammans med sitt projekt..

..skiljer sig inte från andra resor. Ni ska ta er från en punkt till en annan och ha skoj under tiden. Och likt andra resor så bör ni stanna till då och då och njuta av utsikten där ni är just nu. Klappa varandra på axeln och le nöjt åt att ni kommit så här långt och att ni får förmånen att vara med om någonting nytt som får er och er organisation att växa och utvecklas. Se er omkring och över en god bit mat småprata om de där mindre bra valen ni gjorde i Västerås och se framåt mot nya utmaningar med värdefull erfarenhet i bagaget.

Men låt oss börja från början.

Följ med mig under veckan då jag ska ta er på en resa från vår huvudstad, Stockholm, till de värmländska skogarnas Torsby.

Ett helt vanligt projekt.

En helt vanlig resa.

I morgon far vi.

Foto: Therese Mithander

Posted in EU, Projekt, Projektutveckling, Resor | Leave a comment

Context is King

Hjärtat slår några extra slag. Du söker snabbt igenom rummet efter närmaste pappersbit. Där, där har någon glömt kvar en servett. Perfekt. Du har nästan svårt att tygla pennan i din hand, idéerna kommer för fort. Hur var det nu igen? Jo.

Du kluddar ner några ord, ritar en snabb bild och håller tummarna för att du om några timmar ska kunna tyda din egen handstil.

När du lägger ifrån dig din penna påminns du av att du måste andas. Medan du andas in slår det dig – du gjorde det, du fångade den där idén.

Wow. 

Idéer, fantastiska idéer, som jag gillar er. I form av osammanhängande ord på servetter, på skrynkliga lapparna som legat i någons ficka för länge och som små noteringar i marginalerna på ett konferensprogram. Suddiga, ambitiösa och fulla av potential.

Det här inlägget tillägnas er och hur vi får er att ta klivet upp från pappret och växa upp till verkliga projekt.

Många idéer lämnar i sanningens namn aldrig de papper som de skrevs ned på. De glöms bort, ersätts av nya eller är helt enkelt oläsliga. Men de som lyckas överleva servettlivet kräver då, för blomma ut som fullfjädrade projekt, vår fulla uppmärksamhet och omtanke, och då startat en viktig process med att ge dem dess kontext.

För Context is King. Utan kontexten svävar idén bara runt i tomma intet och det blir näst intill omöjligt att förverkliga den. Det är kontexten som gör den till vad den är och det är i kontexten som potentialen, för hur stor idén kan bli, ligger.

Så, idébärare, projektägare och projektdeltagare se till att ge din idé chansen och gör en grundlig analys av den kontext som just din idé befinner sig i. För om inte kontexten är rätt, blir ingenting rätt.

Här kommer mina bästa tips på hur du hittar fram till just er kontext. Happy hunting.

 

Må väl där ute i kontorslandskapen och glöm nu inte att allt är kontextberoende.

 

 

Posted in Omvärldsanalys, Projektutveckling, Storytelling, Trender | Leave a comment

Warszawa 1935

I morgon bär det av till Warszawa för min del. Det är inte så ofta som jag får tillfälle att besöka Polen under mina tjänsteresor, för av någon underlig anledning hålls de möten som jag är satt att bevaka i grannlandet Litauen. Så nu när jag hittat mina favoritställen i Vilnius känner jag att det ska bli kul att återse Warszawa för en dag eller två.

När vi ändå är inne på att återse så kommer här en liten snutt från filmen Warszawa 1935 där skaparna av filmen har använt sig av 3D teknik för att återskapa staden som den såg ut innan kriget. Husen, spårvagnarna och människorna. Jag är ett stort fan av 3D.

Posted in 3D, Polen, Storytelling | Leave a comment

Statistikkärlek

Är du en av dem som tycker att statistik är kul? Som tycker att en bra dag på jobbet är en dag då du får mata in värden i ett excelark? Förstår du inte hur andra kan leva utan statistik-programmet SPSS? Då kommer du gilla det här.

Om du istället är en som tycker att statistik är lika med en oändlig och i vissa fall obegriplig samling av tal, siffror, mått, staplar, cirklar eller tabeller som inte inbjuder till närmare studier. Då kommer du också att gilla det här.

Deltar du i ett projekt som brukar presentera verksamheten och resultaten i form av en lång rad av tal utan att åhörarna ser lika upprymda ut som ni? Då är det här något för dig.

Win Win Win om ni så vill.

Statisk är ett kraftfullt och värdefullt verktyg för att förmedla ett budskap och ska behandlas med värdighet. Statistik bidrar också till att skapa er berättelse om ert projekt, att befästa era värden, att hjälpa er nå ut med era upptäckter samt att sätta ert arbete i en sammanhang. Statistik kan också vara länken mellan expertis och gemene man. Om talen hanteras på ett innovativt sätt det vill säga.

Här är ett lysande exempel:

Vem är inte kär i statistik nu?

Nu kanske inte alla kan skapa storslagna konstverk av sin statistik, men er statistik kan också se snygg ut. Idag finns det en rad verktyg som på några minuter gör trista tal till lättkommunicerade bilder. De jag själv använder mig av är framförallt Infogr.am och Piktochart. En varning bör dock utfärdas, det är otroligt beroendeframkallande.

Så när vi nu ses på de stora EU-konferenserna i år, då hoppas jag få se några schysta diagram eller åtminstone få höra att ni börjat fila på nytt material.

I dare u.

 

Posted in EU, Statistik, Storytelling | Leave a comment

Ett väldigt litet kylskåp.

Min vän Kathrin i ett skönt vardagsstilleben. The Baltic Times och ett proppfullt kök.

 

Stort som min resväska och med ett omisskännligt brummande ljud stod det där – kylskåpet. Det skåp som skulle komma att bli orsaken till stor frustration hos en brokig skara studenter som alla kommit till Riga för att studera de baltiska ländernas väg mot ett EU-medlemskap. Det här är berättelsen om en svensk, en est, två litauer, fem tyskar och ett väldigt litet kylskåp.

Året var 2002. Asfalten dallrade av sommarhettan och de flesta verkade ha flytt stan för ett svalkande dopp i Jurmala. Men kvar i stan fanns ett gäng utbytesstudenter som alla sprang runt med kartor i händerna i jakten på sina föreläsningssalar, de skönaste pubarna och de bästa mataffärerna. Mat ja – även om vi var där för att plugga så kom den första tiden att handla om just mat.

Det lilla kylskåpet i studentkorridorens kök blev snabbt fyllt av allsköns godsaker. Tyskarnas korv och potatis, litauernas sallader, mina pannkakor och inte minst den estniska tjejens underliga matlådor. Det var nästan så att dörren bågnade och det lilla kylskåpet fick kämpa ännu mer för att försöka hålla våra varor kalla i den hetaste augusti på länge.

Efter några dagar började maktkampen om kylutrymmet. Vems varor var viktigast? Behöver ägg verkligen ta upp plats i kylskåpet? I smyg flyttades saker ut för att ge plats för någonting annat, vilket ledde till sura miner och mycket tysta frukoststunder i det gemensamma köket.

Tillslut fick tyskarna nog och kallade till möte – kylskåpskrisen måste lösas. Den kvällen över en stor kanna svart te lärde vi oss alla långt mer om vad europeisk samverkan verkligen innebär, än någon kurs någonsin skulle kunna göra.

Vi lärde oss att länder har traditioner och sedvänjor som ibland skiljer sig åt och som gör att det som är normalt för den ene, inte alls är det för den andre, och vad det i sin tur betyder för gemensam problemlösning. För mig är det självklart att ägg ska förvaras kallt, med andra ord i kylskåp. Så har vi alltid gjort hemma. Men för litauerna var detta en gåta. Ägg ska ätas upp, inte sparas i vecka efter vecka. Om de äts upp finns de inte och behöver således ingen plats i kylskåpet.

Vi lärde oss lyssna, väga våra val och uppskatta våra olikheter för att slutligen kunna njuta av resultatet. När klockan närmare sig midnatt och teet hade värmts på både en och två gånger kom vi fram till att skapa matlag. Min receptbok fylldes av nya smakkombinationer, jag åt min första knödel och fick vänner för livet.

Europeiskt samverkan är inte så dumt ändå.

 

Posted in EU, Lettland, Samverkan, Storytelling | Leave a comment

Swedish Greys - a WordPress theme from Nordic Themepark.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: